Början

I två års tid har jag vetat att efter studenten åker jag till London och jobba som au pair. Det var inte ens något jag funderade över särskilt mycket, det var bara något som skulle göras. I vintras inledde jag sökandet efter en familj. Jag tog kontakt med en förmedling och skickade in min ansökan. Det dröjde inte länge förrän jag fick kontakt med några familjer. Den första familjen jag pratade med var familjen Martin. Jag kunde nästan höra ett "klick" i bakgrunden första gången jag skypade med dem. Vi kände båda att jag skulle passa i deras familj. Vi fortsatte att hålla kontakten i några veckor samtidigt som jag pratade men andra familjer och de tog kontakt med andra au pairer. Det spelade ingen roll vilka vi än pratade med, både jag och familjen kände att det var vi som hörde ihop.
Den första september åker jag. Det är galet vad tiden går långsamt ibland. Sommaren är som en lång transportsträcka i väntan på att allt livet ska börja på riktigt. Men snart så åker jag.