Hejdå

Sista kvällen i Sverige har äntligen kommit. Jag har packat och städat hela dan och umgåtts med mina fjärilar i magen. Väskvågen står på 22.9 kg och jag hoppas verkligen inte att den blir tyngre över natten, för maxgränsen är 23kg.
Jag och min kära vän Sandra (som åker till London på söndag) skypade för att få en sista bild av oss innan resan.
I morgon väntar en rosaklädd dam (min värdmamma) på mig på flygplatsen. Hon har förvarnat mig att hon ska ta på sig det färggladaste hon hittar och vinka som en dåre. Alltså kommer det gå utmärkt att hitta henne på flygplatsen. På kvällen ska hela familjen gå ut och äta pizza tillsammans, det ska bli hur trevligt som helst. Jag känner mig verkligen överlycklig och tror att detta kommer bli ett av de bästa åren i mitt liv.

Undan för undan

Börjar så smått lägga ner saker i resväskan. Det beror mestadels på att kläderna ligger i vägen, och i stället för att knöka in allt i garderoben för att sedan ta fram det igen så känns detta som ett bra alternativ. Jag har dock börjar inse att min packningsstruktur inte kommer att fungera. Antingen beror det på a) min väska är för liten, b) jag har för många koftor. Jag har än så länge bara lagt ner mina favoritkoftor och väskan är redan mer än halvfull.

Struktur

Tolv dagar

Det känns som att jag inte har koll på allt jag måste fixa innan jag åker. Jag som älskar listor och att ha ordning på tillvaron. Jag ringde till banken idag för att fråga om råd hur jag ska göra med mitt bankkonto. (Han hade inte så stor koll) Vi kom fram till att jag får lösa det när jag väl kommer till London. Delar av mitt rum måste också packas ner eftersom det ska användas som gästrum medan jag är borta. Jag har fortfarande inte köpt presenter till familjen, inte ordnat någon mobiltelefon, har ingen aning om vad jag ska packa och jag vet fortfarande inte om jag får plats med 23 kg i min resväska. Snälla döda mig.
Tolv dagar kvar innan jag åker. Tiden går så sjukt fort. Jag hoppas verkligen att allt hinner ordna sig tills dess.

En vecka sommar

Min sommar har bestått av att titta på regnet genom en glasruta, jag har alltså jobbat. För att få tillvaron lite festligare så åkte jag och mina vänner till Emmaboda där vi spenderade en vecka i festival-anda. Den största överraskningen var att solen var framme hela veckan. Vi låg som svettiga grisar i skuggan,  härligt. En person som var med under vecka som jag måste presentera är Steff Nilsson. Han är blå och liknar en orm, som ni kan se på bilden. Han är en kär vän från skånes inland som är med mig i vårt och torrt, honom kommer ni få se mer av under året.

Idag är det den första Augusti vilket betyder att jag om exakt en månad sitter på flyget påväg till London, det är helt galet! Ångesten för att lämna Sverige kommer krypande men spänningen ökar desto mer.