De ord som jag hör flest gånger varje vecka är "snack" och "pudding". Det kan översättas till "mellanmål" och "efterrätt". Jag har nog aldrig stött på ett folkslag som tänker på dessa två saker mer än vad engelsmännen gör. Visst fikar vi ofta i Sverige, men det behöver inte vara onyttig fika, det räcker med en kaffe eller en kopp te och macka.
Det första jag får höra varje dag jag hämtar barnen i skolan är "can I have my snack please!".
Innan baletten på tisdagar "can I have a big snack please!".
Innan skolan på onsdagar och torsdagar "don't forget to give us our snack!".
När mormor och morfar kommer på fredagkvällarna "do you have any sweets with you!"
Dessutom frågar de varje dag efter middagen "what's for pudding?!"
Efter skolan brukar de få en müsslibar och till pudding brukar de få det jag hittar hemma, det kan vara allt från digestive, frukt, glass, jordnötter. Men det som förundrar mig är det som de andra mammorna på skolan ger sina barn. Det är inte ovanligt att se barnen springa omkring med en chipspåse eller tugga i sig en vit brödskiva med chokladbitar på. Trots det så tror jag inte att det är lika illa på mina barns skola som det är på många andra. Trots att mina barn inte går på en privatskola så är det ändå en lite finare skola som ligger i ett område där familjerna har pengar. De har alltså råd att ge sina barn bra mat. Det är antagligen värre i de områden där familjerna har mindre pengar och inte kan betala för att barnen ska få äta bra mat. I England är det billigare med skräpmat än med grönsaker. Om man jämför tex ett hamburgermål på Donken här och i Sverige så är det 1/3 billigare här. Bara det säger sig själv.
Gräset är inte alltid grönare på andra sidan, jag får helt enkelt ta seden dit jag kommer. Dock har vistelsen i London fått mig att förstå hur bra alla har det i Sverige.
Det första jag får höra varje dag jag hämtar barnen i skolan är "can I have my snack please!".
Innan baletten på tisdagar "can I have a big snack please!".
Innan skolan på onsdagar och torsdagar "don't forget to give us our snack!".
När mormor och morfar kommer på fredagkvällarna "do you have any sweets with you!"
Dessutom frågar de varje dag efter middagen "what's for pudding?!"
Efter skolan brukar de få en müsslibar och till pudding brukar de få det jag hittar hemma, det kan vara allt från digestive, frukt, glass, jordnötter. Men det som förundrar mig är det som de andra mammorna på skolan ger sina barn. Det är inte ovanligt att se barnen springa omkring med en chipspåse eller tugga i sig en vit brödskiva med chokladbitar på. Trots det så tror jag inte att det är lika illa på mina barns skola som det är på många andra. Trots att mina barn inte går på en privatskola så är det ändå en lite finare skola som ligger i ett område där familjerna har pengar. De har alltså råd att ge sina barn bra mat. Det är antagligen värre i de områden där familjerna har mindre pengar och inte kan betala för att barnen ska få äta bra mat. I England är det billigare med skräpmat än med grönsaker. Om man jämför tex ett hamburgermål på Donken här och i Sverige så är det 1/3 billigare här. Bara det säger sig själv.
Gräset är inte alltid grönare på andra sidan, jag får helt enkelt ta seden dit jag kommer. Dock har vistelsen i London fått mig att förstå hur bra alla har det i Sverige.
Bjuder på en gif av min pudding. American pancake med sirap, blåbär, mandel, valnötter och kokos.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar